Abessinierns och somalins historia
Abessinier och Somali är två syskonraser med en gemensam historia. Det är – såklart, som i vilken billig deckare som helst – en mycket intressant och mytomspunnen historia, vilken sträcker sig nästan 150 år tillbaka i tiden, långt innan det fanns kattklubbar, kattutställningar eller, för den delen, kattraser
Vi börjar i Afrika med abessinierkatten: Den som kan sin historia och geografi vet att det område som idag i utgörs av Etiopien kallades för Abessinien under kolonialtiden. Det vi vet är att en brittisk militäroperation ägde rum under 1868 och många brittiska soldater och officerare skeppades till hamnstaden Zula i Eritrea (ja, strandområdet mot Döda Havet hette Eritrea redan på den tiden). När general Lord Robert Napier återvände till England förde han med sig en katt som getts namnet Zula efter hamnstaden. Denna katt beskrivs kort i boken Cats – Their Points and Characteristics, with Curiosities of Cat Life, and a Chapter on Feline Ailments av W. G. Stables, 1876. Denna bok är fritt tillgänglig via Project Gutenberg och intressant för den som vill se illustrationer av tidiga utställningskatter.
I denna första text och illustration av en abessinier nämns inget om färger eller päls, och inte mycket skiljer denna kattillustration från en ”vanlig katt” (inget negativt menat!). Ibland ser man denna bild färglagd i olika sammanhang på nätet, för att illustrera att den hade samma färg som dagens abessinier (ofta sorrelfärgad, se ”färger”), men det är alltså en efterkonstruktion.
Men Zula var enligt sägnen inte den enda katt som ska ha förts från Afrika till England under denna tid. Det omnämns ofta att det i kusttrakterna av Abessinien/Eritrea levde katter som hade ungefär det utseende som karakteriserar dagens abessinier. Sådana katter ska ha hämtats från Abessinien till Egypten av ”handelsmän” och från Alexandria förts till England. Tyvärr finns inga skriftliga belägg för detta, men det är en intressant historia.
Många vill också göra en koppling mellan katterna i det gamla Egypten och dagens abessinier. Utseendet hos rasen stämmer väl överens med avbildningar av gudinnan Bast/Bastet, som ju personifierades som katt, men det finns inga bevis för detta – inte heller genetiska bevis (se nedan).
Efter att katten Zula ställts ut på de tidiga kattutställningarna tyckte många inom adeln i det viktorianska England att dessa katter såg intressanta ut tack vare sitt ”vilda” utseende och man bestämde sig för att avla på dem. Avel på den tiden handlade i mångt och mycket om att man inavlade syskon och föräldrar/avkomma ganska ordentligt för att behålla så mycket som möjligt av de eftertraktade egenskaperna.
Den första rasstandarden för abessinier och en beskrivning av vildtypsfärgen publiceras år 1889: H. Weir – Our Cats and All About Them. Their Varieties, Habits, and Management; and for Show, the Standard of Excellence and Beauty; Described and Pictured. Denna bok är också fritt tillgänglig genom Projekt Gutenberg. Rasbeskrivningen återfinns på sid 58 och rasstandarden på sid. 135 för den intresserade.
Man förde inte stambok över katter på den tiden utan först 1896 registrerades de första abessinierna. Det var Sedgemere Bottle, född 1892, och Sedgemere Peaty, född 1894, som registrerades. Båda med okända föräldrar. Enligt källor på Wikipedia föddes en särskilt fin abessinier med namnet Fancy Free år 1903. Hon blev champion på Westminster Show 1909. 1905 föddes en hane, Aluminium (Ras Kasar x Rocksham). Dessa två fanns med i många av de tidiga stamtavlorna för rasen och tycks ligga till grund för en stor del av de tidiga abessinierkatterna. Det intressant med dessa två katter är att de tycks ha varit silverfärgade (se ”Färger”).
Modern DNA-forskning visar att alla tamkatter av idag, inklusive alla raskatter härstammar från den vildkatt som finns i Mellanöstern och Afrika, Felis silvestris lybica. Hur abessinier (och somali) är släkt med andra kattraser är däremot fortfarande osäkert, då vissa genetiska undersökningar visar att båda raserna är relativt homogena genetiskt och endast innehåller små andelar gener från inkorsade raser, t. ex. perser och oriental, medan andra studier visar stora inflöden av gener från båda dessa grupper av raser. En intressant studie av Lipinski m.fl (se nedan) visade att abessinier utgör ett mellanting genetiskt mellan orientaliska och europeiska raser. Något unikt för abessinier och somali är däremot färgen sorrel (röd) eftersom detta tycks vara en mutation som uppstått inom abessinier och som genom korsningar sedan spridits till andra kattraser. Det händer mycket inom den genetiska forskningen just nu och vi kommer säkert att få förändra vår ännu ganska mytomspunna uppfattning av rasens ursprung. Några artiklar längst ner på denna sida kan vara något att bita i för den som vill sätta sig in i genetiska studier om kattraser på vetenskaplig nivå.
Åter till presentationen om rasernas historia: Under den första tiden rasen abessinier fanns var antalet katter mycket lågt och inaveln alltså väldigt hög. I utställningslistor från tiden anges ofta ”fader (eller moder) okänd” – eller i alla fall av okänd ras – på katterna vilket antyder att man korsade in alla slags katter som man tyckte hade något att tillföra rasen. Rasen fanns till en början huvudsakligen i England, men katter exporterades redan under 1800-talets senare år till många länder världen över. Under andra världskriget hade abessinier, precis som många andra raser, problem att överleva bl.a. i Storbritannien. Många katter gick förlorade i kriget och efteråt använde uppfödare ånyo katter av andra raser eller av okänt ursprung för att återuppbygga rasen. I samband med detta dök det upp abessinierkullar med långhårig päls. Anlaget för denna långhårighet kan i och för sig vara ännu äldre, då anlag för långhårighet kan ligga dolt flera generationer och bara visar sig när två korthåriga katter som bär på anlaget paras. Sådan parning blir ju också vanligare när det finns få katter att avla på, som var fallet efter världskriget. År 1963 ställdes den första långhåriga abessiniern ut på en kattutställning i Kanada. Sedan dess har uppfödare på många platser i världen avlat fram rasen somali – som alltså inte har något med landet Somalia att göra. Namnet har den fått för att påvisa släktskapet med abessinier.
De första svenska abessinierna
De första abessinierna importerades till Skandinavien redan på 1930-talet, men till Sverige kom den första abessiniern från England 1953. Det var Karen Schmidt som tog in Nigilla Fern och Heatherpine Pharoah. Ett år senare importerade Karen Schmidt även Nigella Constantine. Med dessa katter lades grunden till den svenska stammen. Karen Schmidt födde upp under stamnamnet Snorrehus.
Nigella Constantine överläts senare till Margareta Holmström, stamnamn Rönnvikens. Flera tidiga abessinier i Sverige bar stamnamnet Rönnvikens.
De första sorrelfärgade katterna i Sverige
Margareta Holmström importerade en sorrelhona från USA redan under 50-talet. Hon nekades parning i Sverige, då denna färgvariant inte var godkänd på den tiden. Karen Schmidt importerade i början av 1960-talet en sorrelhona, Aurelita van Mariendaa och en hane, Zorro van Mariendaal. Sedan 60-talet har sorrelfärgen funnits i landet.
De första blå och fawn
År 1970 föddes de första blå och fawn abessinierna i Sverige efter Int Ch Bernina Red Daedalus och Eklillas Nefertite. Uppfödare var Jan Högberg med stamnamnet af Silverbäcken.
Silverabessiniernas entré
Silver fanns hos de tidiga abessinierna för 100 år sedan men den genen har gått förlorad. Dagens silvervarianter har avlats fram genom parning med andra raser. I mitten av 1970-talet fick man i Norge fram silver genom att para abessinier med chinchilla. Denna kombination kom tyvärr att försämra tickingen. I Sverige har man istället fått fram silver genom avel med europé, vilket har gett en mycket god ticking. I Sverige har uppfödning av silverabessinier aldrig varit särskild stor fram till idag
Somalins historia
Det var förr en stor skam att få långhåriga abessinier för en uppfödare, dessa kattungar avlivades ofta eller skänktes bort som sällskapskatter. I början på 1960-talet började uppfödaren Evelyn Mauge i USA föda upp den långhåriga varianten av abessinier och rasen fick namnet somali.
Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet fick somalin sitt genombrott då många nya uppfödare blev intresserade och en mer målmedveten avel kunde påbörjas. Till Sverige kom den första somalin 1982, det var Gudrun Calvert, stamnamn Sinians, som importerade den norskfödda sorrelhonan Sanddrop´s Lucy.
Somali godkändes som ras i FIFe 1983 (i Nordamerika hade rasen varit godkänd av CFA sedan 1973) och samma år registrerades den första inom SVERAK. Idag är båda raserna välkända på kattutställningar men de är fortfarande inte särskilt vanliga jämfört med många andra raser.
För den som vill veta ännu mer om katternas genetik och släktskap
Kurushima, J. D., m.fl. 2012. Variation of cats under domestication: genetic assignment of domestic cats to breeds and worldwide random-bred populations. Animal Genetics, 44, 311–324, doi: 10.1111/age.12008
Lipinski, M. J., m. fl. 2008. The ascent of cat breeds: Genetic evaluations of breeds and worldwide random-bred populations. Genomics, 91 2–21, doi:10.1016/j.ygeno.2007.10.009
Driscoll, C. A., m. fl. 2007. The Near Eastern origin of cat domestication. Science, 317, 519-523.